Herr JEAN BAPTISTE POQUELIN, mer känd som gycklaren MOLIÈRE
För första gången ska en kvinna ersätta huvudpersonen Harpagon i Molières komedi. Den giriga Harpagona vaktar ängsligt sitt kassaskrin, som innehåller 10.000 écuer i guldmynt. En förmögenhet, som idag skulle motsvarar cirka 2,5 miljoner svenska kronor. Och hon är övertygad om att alla är ute efter henes skatt. De problem som denna gång uppstår i pjäsens mor – dotterförhållande torde monsieur Molière varit väl förtrogen med.
Denne mans historia började den 13 januari 1622, då madame Poquelin födde sitt första barn. Det påstås att följande samtal då utspelades mellan barnmorskan och läkaren:
- Vrid försiktigt på barnet. Om den pojken dör betyder det en svår förlust för vårt land!
- Mon Dieu! Madame Poquelin kan få en till!
- Nej, madame Poquelin ger aldrig mer liv åt ett sådant barn, och det gör ingen annan kvinna heller under de närmaste århundradena.
Läkaren blev sannspådd: Den nyföddes liv skulle komma att kantas av berömmelse, tragikomik och farsartade inslag precis som en sann molièrsk komedi. Han blev tidigt moderlös och tydde sig till sin morfar, som var en stor teaterentuisiast. Han tog med sitt barnbarn på de utomhusföreställningar som vid den tiden framfördes av gycklarsällskap vid Paris broar. Hans far, som var en burgen hovleverantör av mattor, sängkläder och kuriosa, satte honom i handelslära. Men där blev lärlingens inflytande på sin lärare större än lärarens på lärjungen. Ynglingen förmådde sin mäster att som bulvan ta ett lån hos Molières egen pappa för att inhandla tre ton teaterrekvisita, oxkärror och tillhörande dragdjur.
Tillsammans med väninnan, skådespelerskan Madeleine Bèjart, reste de två kumpanerna med några andra ungdomar ut på en strapatsrik landsortsturné. Den skulle vara i tretton år.1658 tog sig det Molièrska teatersällskapet till Paris med några egna nyskrivna komedier i bagaget; och det blev succé. Molière vann ”solkungen” Ludvig XIV:s gunst, tilldelades ett understöd och fick tillåtelse att kalla sin ensemble ”la Troupe du Roi”. Därpå följde en räcka av konstnärliga och pekuniära framgångar.
Men privatlivet blev långt ifrån lika framgångsrikt. Efter att levt samman med sin väninna Madeleine under hela turnélivet gifte sig Molière vid fyrtio års ålder med den nittonåriga skådespelerskan Armande Bèjart, som gällde som lillasyster till den forna älskarinnan. I verkligheten en oäkta dotter Madeleine fött innan hon träffade Molière. Det nya äktenskapet blev mycket olyckligt, och den unga hustrun bedrog snart sin man. Men vad värre var: Den katolska kyrkan hämnades på det gyckleri den blivit utsatt för i några av hans komedier. Man lät sprida ut ryktet att han var blodskändare; och påstod att Armande var hans egen dotter med Madeleine. Solkungen själv räddade Molière genom att stå fadder vid dopet av det barn som hade fötts inom hans och Armandes äktenskap.
Det är uppenbart att Molière hade rika källor att ösa ur när han på scen framförde sin satiriska samhällskritik. Genialiteten hos Moliére låg i att han behärskade två konstarter samtidigt. Som dramatiker förevisande han med avslöjande ironi all slags falskhet. Som skådespelare visade han stor fallenhet för att med komiska medel avslöja mänskliga svagheter.
Den 17 februari 1673 spelar Molière, som så många kvällar förr, huvudrollen i en föreställning på Palais - Royal. Han känner sig illamående innan föreställningen. Men han vägrar ställa in och med uppbjudande av sina yttersta krafter spelar han sin roll till slut. Med applåderna ännu ringande i öronen blir han hjälpt hem av sina medspelare . Väl hemma i bostaden ändas hans liv av en blodstörtning. Rollen han den kvällen spelat var Argan i "Den inbillade sjuke".
Jan Johannesson
Dramaturg vid Kullehusteatern